om och kring Kungsleden

Historik

Claes Grundsten

Borg Mesch

Arbetet med att anlägga Kungsleden påbörjades efter initiativ från Svenska Turistföreningen (STF) vid sekelskiftet 1900. I STF:s årsbok 1900 beskriver föreningens sekreterare Louis Améen att styrelsen ritat ett streck på kartan mellan Torne Träsk och Kvikkjokk, och sagt att ”Här ska bli kungsvägen genom Lapplands fjällvärld”.

Den första delen anlades mellan Abisko och Kvikkjokk och de första stugorna längs Kungsleden var Abiskojaure- och Kebnekaisestugorna 1907.

Leden mellan Abisko och Vakkotavare rösades 1926–27. 1928 användes namnet Kungsleden av STF för första gången. På 1950-talet slutade Kungsleden i Ammarnäs och 1975 förlängdes leden officiellt från Ammarnäs till Hemavan. 1977 skapades det statliga ledsystemet i fjällen, i vilket Kungsleden kom att ingå.

STF

Svenska Turistföreningen grundades i Uppsala 1885 av en grupp friluftsintresserade geologistudenter. Förebilder var The Alpine Club, bildad 1857 i London, och Den Norske Turistforening, startad 1868.

Redan från början var målet att främja turismen och göra landet mer tillgängligt för alla. De första åren riktade föreningen främst in sig på de svenska fjällen, men uppdraget spred sig snabbt till övriga landet.

Ett av föreningens första stora uppdrag var att göra de svenska fjällen tillgängliga för turister. 1887 började man pricka ut de första vandringslederna och 1899 drog planerna igång för den storslagna Kungsleden mellan Abisko och Kvikkjokk.

Första hyddan

Den första fjällstugan byggdes 1888 – en hydda vid Varvekälven på leden mellan Kvikkjokk och Sulitelma. Sedan dess har STF utvecklat ett nät av fjällanläggningar som finns utspritt längs med lederna över stora delar av fjällkedjan.

Claes bor på Ingarö i Stockholms skärgård. En utmärkt plats för baslägret, med vacker natur på nära håll. Sedan ungdomen har han rest mycket. Med första kameran 1964 väcktes hans fotointresse, som tillsammans med en växande passion för friluftsliv ledde in på en livsbana han aldrig vågade drömma om som ung.

Fjällfotografen

Lapplandsfjällen lockade till långa vandringar och fjällklättring, och efter en universitetsexamen inom biologi och geologi arbetade Claes några år med flygbildstolkning i svenska fjällen. Parallellt utvecklades hans fotograferande, och han publicerade bilder och reportage i olika tidningar.

Naturvården väckte också hans starka engagemang och 1978 började Claes arbeta på Naturvårdsverket med frågor som rörde fjällen och nationalparkerna.

Författare

Successivt drogs han mot en publicistisk verksamhet och första boken om ”Sveriges Nationalparker”, som Naturvårdverket gav ut 1983, blev en stor framgång. Den följdes av flera uppmärksammade guideböcker om Lapplandsfjällen som gjordes åt STF.

Efter femton år på Naturvårdsverket hoppade han av den trygga anställningen för att leva som frilansfotograf, ett steg han aldrig ångrat. Friheten känndes oerhört viktig och det var en utmaning att leva på det han verkligen älskar, att fotografera natur. Som frilans byggde Claes upp ett nätverk med kontakter och började samarbeta med olika företag. Det blev artiklar för tidningar som Turist och Utemagasinet. Föredrag runt om i landet blev också en del av försörjningen, liksom en del uppdrag som färdledare åt bl a Äventyrsresor och STF. Han knöt dessutom en nära relation till utrustningsföretagen Hillberg the Tentmaker och Haglöfs, som han testat prylar åt i många år. 

Claes’ nisch är att vara en vandrande naturfotograf. Han vistas helst i naturen på dess villkor, drar sig inte för strapatser och bor i tält för att komma nära motiven. Det är en förutsättning för den typ av naturfotografering som han specialiserat sig på, bilder i väglösa vildmarker runt om i världen, särskilt bergsmiljöer.

Resandet har lett han till mer än 90 länder och gett material till flera böcker inom olika genrer. Några av dessa är översatta till andra språk. 

I praktiken är Claes lika mycket författare som fotograf. Med nya böcker, bloggar, tidningsartiklar, föredrag och utställningar fortsätter verksamheten på den publicistiska vägen. 

Claes har också skrivit flera uppskattade böcker om Kungsleden som rekommenderas.

Fotografen Emil Ragnar Borg Mesch (1869-1956) är främst känd för sina skildringar av den unika nybyggartraditionen i Kiruna vid förra sekelskiftet.

Borg Meschs bilder dokumenterar det moderna samhällsbyggets framväxt på många plan; inte minst genom porträtten av olika sociala grupper såsom rallare, gruvarbetare, samer och företagsstyrelser. Även Kirunas föränderliga omgivningar intresserade Mesch, och han fångade lyhört både den tidiga urbaniseringens aura av utopi och fjällvärldens oexploaterade landskap.

Äventyraren

Mesch föddes i Sundsvall och var verksam i Landskrona och Gävle innan han bosatte sig i Kiruna 1899. Av samtiden ansågs han vara en äventyrlig och driftig person och redan under sin levnad var han föremål för en hel del mytbildning. Förutom talrika resor i Sverige vistades han även under en tid i USA och räknas också som en av Sveriges första alpinister.

Som ung hade han ateljé i Landskrona och i Gävle, men flyttade 1899 till Kiruna. Mesch livnärde sig huvudsakligen som porträttfotograf, men är känd för är sina bilder från nybyggarsamhället Kiruna, byggandet av Riksgränsbanan, Kebnekaises fjällvärld och samerna. Mesch sågs allmänt som en äventyrlysten person och deltog i flera expeditioner för att bestiga fjälltoppar. Kiruna kommun delar årligen ut ett Borg Mesch-stipendium.

Fotograf och författare

En av de mera kända böcker om Borg Mesch heter Fjällfotografen Borg-Meschs äventyr bland Lapplands fjäll som utkom 1929 på Albert Bonniers förlag AB. Boken är skriven av Ossian Elgström som även har skrivit andra böcker där han använt bilder tagna av Borg Mesch. En annan bok där bilder tagna av Borg Mesch förekommer är Lappalaiset. Resor i Lappland och Norge skriven av Ossian Elgström och utkom 1919.

Topp uppkallad efter sig

Borgtoppen i Akkamassivet i Stora Sjöfallet är uppkallad efter Borg Mesch.

Kungsleden
Claes Grundsten
Borg Mesch